Klaus-Henning som organist


Bakgrund

Orgeln är fascinerande. Det tyckte jag redan som barn när jag fick följa med min farfar som älskade att gå på orgelkonserter. Som ungdom lyssnade jag sen på gamla 60-talsskivor som var inspelade av organister som hade grått hår som min farfar. När jag fyllde 18, var det dock dags att själv börja spela orgel efter några år av förberedande pianolektioner. Det var en liten orgel i min hemby. Jag fick lektioner, övade och började spela på gudstjänster i min hemförsamling, senare också i grannförsamlingar och till sist också på fängelset. Det lät inte riktigt så som på skivan. Det berodde delvis på mig, delvis på instrument med vilka jag fick stå ut på något sätt.

När jag flyttade till Leipzig blev det mycket orgel- och körmusik omkring mig. Det är kanske inte att förvånas över i Johann Sebastian Bachs, Felix Medelssohn-Bartholdys, Max Regers och Sigfried Karg-Elerts stad. Ett stort plus var också att det fanns gott om olika orglar. I Leipzig finns stora romantiska orglar av bland annat Wilhelm Sauer, Friedrich Ladegast, Jehmlich och Eule. Moderna instrument fanns givetvis också, t.ex. orgeln i Gewandhaus. I omnejden fanns dessutom barocka orglar av Gottfried Silbermann, Trampeli, Trost, Reichel och Zacharias Hildebrandt.

Men jag började ju läsa teologi och musikvetenskap. Det var givet att jag var ganska intresserad av orgelmusik och dess historiska bakgrund samt forskningen som fanns kring orgelbyggare och deras instrument.

Det hela slutade med att jag började organistutbildningen. Volker Bräutigam, som var en av dåvarande DDRs mest betydelsefulla organister och kompositörer, gav mig insyn i den traditionella tyska speltraditionen, musikens arkitektur och nutida musik. Linde Mothes var min andra lärare och ett gott komplement. Hon hade bl.a. läst för Olivier Latry i Paris. Då blev det fransk musik och tysk romantik med vilken hon hade växt upp i främst Regers tradition. Klaus Eichhorn svarade däremot för den historiska uppförandespraktiken. Som välkänd specialist gav han mig insyn i musik från Frescobaldi över den nordtyska traditionen till Bach och tidig klassik orgelmusik. 

Mycket inspiration fick jag först som praktikant och senare som assistent till Jürgen Wolf. Han är organist i Leipzigs St. Nikolai församling och flitig konsertorganist och dirigent. Som elev till Peter Planyavsky och Michael Radulescu var det inte konstigt att han kunde inspirera mig mycket till improvisation. Jag fick också uppleva att orgelspel kan vara ren glädje bortsett från alla tankar som man kan ha kring uppförandespraktik.

Senare och mer på egen hand har jag tagit mig in i jazzområdet. Lektionerna på pianot med Claes van Heine vid musikhögskolan i Piteå och Harry Ihanus som teorilärare har hjälpt mig till en djupare förståelse av jazzmusiken.

De mångfaldiga intrycken har bidragit till att jag är interpreten som jag är idag: Solist, ensemblespelare och ackompanjatör. Stilsäker, mångsidig och kreativ.

Jag spelar gärna konserter som solist eller tillsammans med solister , t.ex. trumpetare, flötister, saxofonister mm och på gudstjänster och förrättningar.

 


Ur min repertoar:

 

Alain - Anonymus

Bach - Böhm - Boely - Boelmann - Brahms - Brixi - Bruhns - Brunckhorst - Buxtehude

Druckenmüller

Franck

Gardony

Johannes de Lublin

Kellner - Kerkhoven - Knecht

Lefebure-Wely - Lemmens - Lübeck

Mendelssohn - Michel - Mozart - Muffat

Pachelbel

Reger - Rinck

Schütt - Soler - Sweelinck

Takle

Walther


<-----tillbaka<------